<3
helt plötsligt låg jagh där på marken, och känslan kan jag inte beskriva det går inte, det är något Du måste uppleva själv för att förstå. Min första tanke va ;" Fan, nu kommer jag bli ännu mer sen." Fort tänker jag resa mig upp, men varför rörde inte benen sig ?? varför kunde jag inte lyfta dom? jag tittade bak och jag såg hur benet var krossat... hur benet stod rätt ut, jag flyttade min hand bak till benet och kände, det var kallt,och jag förstod inte då att det var allt blod som lämnade mig. det gjorde mig kall & trött.
Vips såg jag personen, som enligt mig förstört en stor del av mitt liv, men den delen försöker jag bygga upp igen. jag hörde att han ringde ambulansen. Helt plötsligt kom en kvinna fram & frågade om jag själv ville ringa hem, och det ville jag. Hon gav mig en telefon. När jag höll i telefonen, gick tankarna runt, bara det inte ärr min lillasyster,10 år, som svarar. Jo , klart det är hon. Ledsen&rädd som jag var försökte jag samla mig, min röst var darrig och jag skrek hela tiden. Men när jag hörde lillasysters röst, var jag tvungen att försöka glömma smärtan och försöka prata. Trots att jag var så koncentrerad som jag var så hörde hon inte vad jag sa. hon hörde inte heller vem det var, hon sa gång på gång att jag hade ringt fel, och jag gång på gång svarade att nej, det har jag inte, jag måste få prata med mamma. Men man kunde inte höra ett ljud jag sa, till slut sa hon; ah, du får nog prata med min mamma istället. "ÄNTLIGEN, tänkte jag då".
detta har blivit något som erika antagligen aldrig kommer glömma. Hon sa för någon vecka sen, när jag ringde hem sent, för jag skulle cykla hem själv när det var mörkt; : åh elin, jag trodde det hade hänt något när du ringde så här sent och du var ute själv" . Jag kunde inte hålla tillbaka tårarna.
Ikväll ska jag på nattkamp med mina underbara vänner! det ska bli super kul, hoppas benen orkar med bara. På måndag blir det sjukgymnastik!
fortsättning följer,
kram
Aaawe, älskar dej gumman :* vet inte vad jag ska skriva, känns som att jag kommer skriva ngt fel,, <3<3<3<3<3<3<3<3<3<3<3<3<3<3<3<3<3<3<3<3<3<3<3<3<3<3<3<3<3<3<3<3<3<3<3
Jag önskar att det aldrig hänt dig men jag har oxo lärt mig en del av detta, och det tror jag du oxo har men det är klart att jag inte hade velat att det skulle hända. Men man måste accp vad som händer för allt händer med en anledning även om det inte fanns det med olyckan eller så ser inte jag det. Men man måste ta vara av varje dag och alltid se framåt. Accp dagen som den kommer för varje dag kan vara den sista.
Du klarade allting jätte bra och jag hoppas att jag aldrig mera får se dig så eller få ett samtal så..
Jag saknade dig så otrligt mycket alla dom veckorna och jag ville bara ha tillabaka dig, vara där du var..
Jag älskar dig för den du var innan och den du är nu :) oavsett vad kommer jag alltid älska dig och det vet du sunshine :) <3<3<3<3<3<3<3<3<3<3<3<3<3<3<3<3<3<3<3<3<3<3<3<3<3
i love you elin <3<3<3<3<3<3<3<3<3<3<3<3<33<3<3<3<3<3<3<3<33<3<3<puss
