helamittliiv

Färden hem slutade inte som den borde gjort. Känslan i magen sa mig ingenting, vad kunde hända? det var inget som jag funderade mer op utan jag startade min moped och körde hemåt. När jag svänger av vid kurkan så tittar jag på klockan (21.00). Oj oj, blir lite sen idag alltså. Och jaa, det var de enda jag hade rätt om, jag blev sen. Jag ser en bil långt ifrån , men lamporna går inte att missa!! Åh, vad starka dom var. "Varför stänger han inte av helljuset för?", var min tanke direkt. Men det är inte många bilar som gtar hänsyn till mopedister, så brydde mig inte om det mer. Jag kom närmre och närmre bilen, jag känner fortfarande ingenting. jag tittar på bilen som nu är några meter framför mig .. helt plöstsligt vändes allt upp&ner, himel blev till jord, mark blev till attackplan. Bilen byter till min sida av vägen och jag förstår ingenting. Jag hinner se bilen på min sida i någon hundradels sekund, men jag hinner tänka; "Va fan?!". Och där small det..

jag fick känna på en känsla, som alla vill uppleva någon gång i livet, jag fick känna på hur det var att flyga.
 
tyvärr var det allt jag orkade med, blir allt mer känsligare nu, så tar det i bitar.

                           

fortsättning följer!
kram